De svåraste patiensspelen: 21 utmanande varianter rankade

De svåraste patiensspelen är inte alltid de med de mest komplicerade reglerna. Vissa är svåra för att de ger dig väldigt få möjligheter att återhämta dig. Andra är svåra för att de kräver långsiktig planering, strikt färgbyggande, noggrann hantering av stocken eller en hel del tålamod när korten inte samarbetar.

Den här guiden rankar 21 utmanande patiensvarianter, från specialistspel som Quadruple Yukon och Las Vegas Solitaire till populära spel du kan spela på Solitaire365, inklusive Spindelpatiens, 40 Tjuvar-patiens, Skorpion-patiens, Yukon-patiens, Golfpatiens, Pyramidpatiens, TriPeaks-patiens, FreeCell-patiens och klassisk Klondike-patiens.

Klondike Drag 1 ingår som referenspunkt. Det är inte ett av de svåraste patiensspelen, men det är varianten som många spelare lär sig först, och det hjälper till att förklara hur svårigheten förändras när man rör sig mot strängare, djupare eller mer obarmhärtiga varianter.

Vad gör ett patiensspel svårt?

Svårighet i patiens kan betyda flera olika saker. Ett spel kan vara lätt att lära sig men svårt att vinna, eller svårt att behärska även när de flesta spel tekniskt sett är lösbara. Det är därför den här rankningen tar hänsyn till mer än en faktor.

• Vinnsvårighet: Hur ofta kan en skicklig spelare realistiskt förvänta sig att vinna?
• Regelsvårighet: Hur snabbt kan en ny spelare förstå spelet?
• Strategisk svårighet: Hur många drag framåt behöver du planera?
• Återhämtningssvårighet: Hur svårt är det att rätta till ett tidigt misstag?
• Informationssvårighet: Är viktiga kort dolda eller synliga?
• Platssvårighet: Hur många tomma kolumner, fria celler eller temporära platser kan du använda?

De tuffaste spelen kombinerar vanligtvis flera av dessa problem. Spindelpatiens blir mycket svårare i fyrafärgsläge eftersom färghanteringen spelar roll vid nästan varje drag. 40 Tjuvar-patiens är svårt eftersom tableau-korten måste byggas efter färg, och att flytta fel kort för tidigt kan blockera framtida framsteg. FreeCell-patiens är däremot ofta mer skicklighetsbaserat än lyckobaserat eftersom korten är synliga, men svåra spel kräver ändå noggrann planering.

Svårighetsgraden i ett ögonblick

Använd den här tabellen som en snabb guide. Svårighetspoängen är redaktionell, från 1 till 10, och återspeglar regler, strategi, återhämtningsmöjligheter och hur bestraffande spelet känns i praktiken.

De svåraste patiensspelen rankade

Quadruple Yukon

Quadruple Yukon är en av de tuffaste patiensvarianter eftersom det utökar ett redan krävande spel till ett mycket större pussel. Standard Yukon tar redan bort bekvämligheten med en stockhög och tvingar dig att arbeta direkt med tableau. Quadruple Yukon multiplicerar det trycket med fyra kortlekar, fler kort och mycket mer sekvenseringskomplexitet.

Utmaningen handlar inte bara om storlek. Ett större tableau ger dig mer synlig information, men det skapar också fler sätt att blockera dig själv. Du behöver tänka flera drag framåt, bevara användbara sekvenser och undvika att skapa långa staplar som inte kan flyttas senare. Det här är ett spel på expertnivå för spelare som gillar långsamt, genomtänkt problemlösning.

Las Vegas Solitaire

Las Vegas Solitaire är svårt eftersom poängsystemet förändrar hur varje drag känns. I klassisk Klondike-patiens försöker du vanligtvis flytta alla kort till grunderna. I Las Vegas-regler har varje kort du flyttar ett poängvärde, och begränsade genomgångar av stocken gör att spelet känns mycket mer restriktivt.

Det trycket gör spelet mer strategiskt än det ser ut vid en första anblick. Du kan inte bara cykla igenom stocken och vänta på bättre alternativ. Du måste bestämma om ett drag är värt att göra nu, om det låser upp tillräckligt med värde och om det kan blockera ett framtida grundkort. Det är en tuff variant eftersom den kombinerar klassiska patiensmekaniker med riskhantering.

Russian Solitaire

Russian Solitaire är nära besläktat med Yukon-patiens, men är vanligtvis mycket svårare. Den viktigaste skillnaden är byggande i samma färg. Istället för att bygga tableau-sekvenser med omväxlande färger bygger du neråt i färg, vilket kraftigt minskar antalet lagliga drag.

Det finns heller ingen stockhög som kan rädda dig. All framsteg måste komma från tableau, så varje drag påverkar hela spelets form. Russian Solitaire belönar tålamod, planering och återhållsamhet. Om du flyttar kort bara för att du kan, skapar du ofta blockerade sekvenser som är nästan omöjliga att rätta till.

Double Russian Solitaire

Double Russian Solitaire tar den strikta logiken om samma färg från Russian Solitaire och ökar skalan. Fler kort kan innebära fler möjligheter, men det innebär också fler dolda beroenden och fler sätt att skapa svåra blockeringar. Spelet kräver en noggrann balans mellan att öppna nya kort och bevara rena sekvenser i samma färg.

Den här varianten är särskilt utmanande för spelare som är vana vid flexibiliteten i Klondike-patiens eller FreeCell-patiens. Du kan inte förlita dig på bred rörelsefrihet. Du behöver planera utifrån färgordning och undvika att begrava nyckelkort för tidigt.

Batsford Solitaire

Batsford Solitaire är ett krävande tvådäcksspel som känns bekant till en början men blir svårt på grund av sina reservregler och grundtryck. Reserven för enbart Kungar skapar ett särskilt planeringsproblem: du har extra plats, men det är inte flexibel plats. Du behöver använda den vid rätt tillfälle och för rätt syfte.

Precis som andra tvådäcksvarianter ber Batsford dig att hantera fler kort, fler grunder och fler långsiktiga beroenden än standard Klondike-patiens. Det är svårt eftersom små beslut kan spela stor roll mycket senare, särskilt när ett kort du behöver fastnar under fel sekvens.

Alaska Solitaire

Alaska Solitaire tillhör Yukon-familjen, vilket innebär att det delar DNA med Yukon-patiens och Russian Solitaire. Den intressanta vändningen är att tableau-sekvenser kan byggas upp eller neråt i färg. Det låter mer flexibelt, men kravet på samma färg gör fortfarande spelet svårt.

Huvudutmaningen är att läsa tableau korrekt. Eftersom rörelse kan gå i båda riktningarna kan du ha fler möjliga drag, men inte alla är användbara. Ett drag som ser klokt ut kan störa en framtida sekvens. Alaska Solitaire är svårt eftersom det ger dig alternativ, men ber dig förstå vilka alternativ som faktiskt förbättrar positionen.

Forty Thieves Solitaire

40 Tjuvar-patiens är ett av de svåraste patiensspelen som finns på Solitaire365. Det använder två kortlekar och åtta grunder, och tableau byggs neråt i färg. Den färgbegränsningen gör det mycket mindre förlåtande än klassisk Klondike-patiens.

Svårigheten kommer från disciplin. Du behöver ofta vänta med att flytta kort, även när ett drag är lagligt, eftersom fel sekvens kan fånga användbara kort. Tomma kolumner är värdefulla, men de är inte lätta att skapa. För att spela 40 Tjuvar-patiens bra, fokusera på att avslöja begravda kort, bygga rena färgsekvenser och använda tomma platser bara när de skapar verkliga framsteg.

Scorpion Solitaire

Skorpion-patiens ser ut som en mindre, skarpare släkting till Spindelpatiens. Du bygger nedåtgående sekvenser i färg, och målet är att fullföra kompletta Kung-till-Ess-sekvenser. Problemet är att spelet ger dig väldigt lite utrymme att återhämta sig från en dålig position.

Till skillnad från FreeCell-patiens, där temporära celler ger dig kontrollerad flexibilitet, kan Skorpion-patiens snabbt bli blockerat. En stark spelare behöver tänka på formen av tableau innan man flyttar långa sekvenser. De bästa dragen är vanligtvis de som avslöjar dolda kort eller skapar en väg mot en ren färgsekvens.

Spider Solitaire 4 färger

Spindelpatiens kan vara avkopplande i en-färgsläge, taktisk i tvåfärgsläge och extremt krävande i fyrafärgsläge. FyrafärgsSpindelpatiens är svårt eftersom varje färg spelar roll. Du kan stapla kort efter rang, men bara sekvenser i samma färg kan rensas rent.

Den svåraste delen är långsiktig planering. Ett drag som öppnar ett kort nu kan skapa en blandad färgkolumn som blir svår att reda ut senare. Tomma kolumner är dyrbara eftersom de låter dig omorganisera stora staplar. Om du vill bygga upp gradvis, börja med enklare färglägen innan du försöker fyrafärgs Spindelpatiens. Du kan också läsa den fullständiga guiden Så spelar du Spider Solitaire eller den dedikerade artikeln med Spider-patience tips.

Canfield Solitaire

Canfield-patiens är svårt eftersom det ger dig en reservhög som är både användbar och stressande. Reserven innehåller kort du behöver frigöra, men du kan inte alltid kontrollera när de blir spelbara. Det gör att spelet känns mer begränsat än Klondike-patiens, även om några av mekanikerna kan kännas bekanta.

Grunderna skapar också tryck eftersom de inte alltid börjar på det enkla sätt som spelare förväntar sig av klassisk patiens. Bra Canfield-patiens handlar om timing. Du behöver rensa reserven, bygga grunder stabilt och undvika att slösa tableau-utrymme på drag som inte låser upp något meningsfullt.

Yukon Solitaire

Yukon-patiens är lättare att förstå än Russian Solitaire, men fortfarande mycket svårare än det ser ut. Det finns ingen stockhög, så varje kort du behöver finns redan någonstans i tableau. Det skapar ett öppen-information-pussel där framsteg beror på att flytta grupper av kort på ett intelligent sätt.

Den karaktäristiska utmaningen är att du kan flytta sekvenser även när de inte är i perfekt ordning, vilket ger spelet en helt annorlunda rytm än Klondike-patiens. Mer frihet innebär inte alltid ett lättare spel. I Yukon-patiens behöver du använda den friheten försiktigt, annars skapar du staplar som blockerar nyckelkort.

Golf Solitaire

Golfpatiens har enkla regler: flytta kort som är en rang högre eller lägre än det aktiva kortet. Den enkelheten kan vara vilseledande. Spelet är svårt eftersom dina alternativ i hög grad beror på kortens ordning och din förmåga att bevara serier.

Till skillnad från Spindelpatiens eller 40 Tjuvar-patiens handlar Golfpatiens inte om att bygga långa grunder i färg. Det handlar om timing. Att välja ett kort istället för ett annat kan avsluta en streak eller öppna en mycket bättre sekvens. De bästa spelarna letar efter kedjor, inte bara enskilda lagliga drag.

Pyramid Solitaire

Pyramidpatiens är ytterligare ett spel med enkla regler och svåra utfall. Du tar bort par av kort som summerar till 13, medan Kungar kan tas bort på egen hand. Utmaningen är att många kort är blockerade av pyramidstrukturen, och att ta bort fel par kan lämna viktiga kort inlåsta.

Det gör Pyramidpatiens till ett spel om sannolikhet och återhållsamhet. Du behöver tänka på vilka kort som täcker andra kort, inte bara vilket par som är tillgängligt nu. Jämfört med Klondike-patiens är beslutsträdet smalare, men varje val kan fortfarande ha en stor effekt på resultatet. Du hittar fler råd i guiden Hur man spelar Pyramidpatiens.

TriPeaks Solitaire

TriPeaks-patiens är snabbare än många av spelen i den här rankningen, men förtjänar ändå en plats bland svåra patiensvarianter. Precis som Golfpatiens ber det dig flytta kort en rang högre eller lägre än det aktiva kortet. Det tre-toppade layouten skapar mer dramatik eftersom att avslöja ett kort kan öppna en helt ny väg.

Utmaningen är att välja när man ska fortsätta en serie och när man ska byta riktning. Bra TriPeaks-patiens belönar tålamod, observation och timing. En spelare som bara tar det första tillgängliga kortet missar ofta starkare sekvenser dolda tvärs över topparna.

Addiction Solitaire

Addiction-patiens är svårt på ett annorlunda sätt. Det handlar inte om grunder eller stockhantering. Istället är det ett mönsterpussel där tomma platser låter dig omorganisera kort i färgsekvenser. Den svåra delen är att varje tom plats har värde, och att slösa en kan snabbt minska dina alternativ.

Det gör Addiction-patiens att kännas mer som ett logikpussel än en traditionell byggare. Du behöver identifiera vilka kort som kan flytta, vilka luckor som spelar roll och hur du skapar nya rörelsemöjligheter. Det är mindre skrämmande än Spindelpatiens, men kan fortfarande straffa slarv.

Crescent Solitaire

Halvmåne-patiens är utmanande eftersom det ber dig bygga grunder i två riktningar. Vissa grunder byggs uppåt, medan andra byggs nedåt. Det skapar en ständig spänning mellan kortsiktiga drag och långsiktig grundplanering.

Tableau-layouten gör också spelet distinkt. Du avslöjar inte bara dolda kort som i Klondike-patiens, och du hanterar inte långa sekvenser i samma färg som i 40 Tjuvar-patiens. Halvmåne-patiens är svårt eftersom du behöver läsa hela brädet och förstå vilken grundriktning som spelar mest roll i varje ögonblick.

Aces Up Solitaire

Aces Up-patiens har mycket enkla regler, men det gör det inte lätt. Målet är att kassera lägre kort av samma färg tills bara Essen finns kvar. Svårigheten kommer från den begränsade kontroll du har över kortens ordning och det lilla antalet tableau-högar.

Det är ett patiensspel med låg kontroll. Du kan fatta smarta beslut, men du kan inte alltid tvinga korten att samarbeta. Det gör Aces Up-patiens till ett bra exempel på en variant där enkelhet och svårighet kan samexistera. Det är lättare att lära sig än Canfield-patiens, men inte alltid lättare att vinna.

Monte Carlo Solitaire

Monte Carlo-patiens bygger på att matcha angränsande kort av samma rang. Reglerna är lättillgängliga, men brädet kan bli svårt att läsa när kort förflyttas och nya matchningar uppstår. Utmaningen är visuell och rumslig snarare än rent strategisk.

Starkt Monte Carlo-patiens kräver noggrann skanning av tableau. Ett drag som rensar ett par kan skapa ett annat, medan ett slarvig drag kan lämna isolerade kort som är svåra att matcha senare. Det är inte lika strategiskt tungt som Spindelpatiens, men belönar fortfarande fokus och mönsterigenkänning.

Klondike Solitaire Drag 3

Klondike-patiens Drag 3 är den svårare versionen av klassisk patiens eftersom stocken är mindre flexibel. Istället för att dra ett kort i taget drar du tre kort och kan vanligtvis bara spela det översta tillgängliga kortet. Det förändrar spelrytmen och gör stockordningen viktigare.

Drag 3 Klondike-patiens är inte lika svårt som 40 Tjuvar-patiens eller fyrafärgs Spindelpatiens, men det är mycket mer krävande än Drag 1. Du behöver avslöja dolda tableau-kort, undvika att rusa grunddrag och tänka noggrant innan du cyklar igenom stocken.

FreeCell Solitaire

FreeCell-patiens är ett specialfall. Det är inte ett av de svåraste patiensspelen sett till grundläggande vinnpotential, eftersom korten är synliga och många spel är lösbara med bra spel. Men svåra FreeCell-patiens-spel kan vara extremt krävande.

Utmaningen är ren planering. Varje fri cell är tillfällig förvaring, och varje tom kolumn kan bli ett kraftfullt verktyg. Om du fyller dina fria celler för snabbt förlorar du rörlighet. Om du bevarar dem väl kan du omorganisera tableau med precision. Det gör FreeCell-patiens mer skicklighetsbaserat än många tur-tunga varianter. Du kan också jämföra det direkt med Spindelpatiens i guiden Patiens vs Spider-patiens. Ytterligare råd finns i FreeCell-guiden.

Klondike Solitaire Drag 1

Klondike-patiens Drag 1 är referenspunkten för den här rankningen. Det är varianten som många spelare menar när de säger "patiens", och det är vanligtvis mer tillgängligt än Drag 3 eller de flesta avancerade varianter. Att dra ett kort i taget ger dig mer kontroll över stocken och gör spelet lättare att följa.

Det betyder inte att Klondike-patiens Drag 1 är automatiskt. Dolda tableau-kort, grundtiming och stockbeslut spelar fortfarande roll. Det ger helt enkelt spelare en mer förlåtande startpunkt innan de rör sig till svårare spel som Yukon-patiens, Skorpion-patiens, 40 Tjuvar-patiens eller Spindelpatiens 4 färger.

Svåraste patiensvarianter efter typ av utmaning

Inte alla svåra patiensspel är svåra av samma anledning. Om du vill välja rätt utmaning hjälper det att tänka på vilken typ av svårighet du gillar.

Om du kommer från klassisk Klondike-patiens är det mest naturliga nästa steget Drag 3, följt av Yukon-patiens eller Spindelpatiens. Om du föredrar snabbare spel, prova TriPeaks-patiens, Golfpatiens eller Pyramidpatiens. Om du vill ha ett långsammare och mer strategiskt test, välj 40 Tjuvar-patiens eller fyrafärgs Spindelpatiens.

Är Spindelpatiens det svåraste patiensspelet?

Spindelpatiens är ett av de svåraste populära patiensspelen, särskilt i fyrafärgsläge. Det är svårare än klassisk Klondike-patiens för de flesta spelare eftersom det använder två kortlekar, 10 tableau-kolumner och fullständiga färgsekvenser som måste slutföras innan kort rensas.

Däremot är Spindelpatiens inte alltid det svåraste patiensspelet överhuvudtaget. Specialistvarianter som Quadruple Yukon, Las Vegas Solitaire, Russian Solitaire och Batsford Solitaire kan vara ännu mer bestraffande. Skillnaden är att Spindelpatiens är både svårt och vanligt förekommande, vilket gör det till den svåraste varianten som många spelare stöter på regelbundet.

Om du funderar på att välja mellan klassisk patiens och Spindelpatiens, läs Patiens vs Spider-patiens för en direkt jämförelse.

Är de svåraste patiensspelen mer tur eller skicklighet?

De svåraste patiensspelen kombinerar vanligtvis tur och skicklighet. Turen påverkar givan, ordningen på dolda kort och tillgängligheten av nyckeldrag. Skickligheten påverkar hur väl du hanterar tableau, bevarar alternativ och undviker att blockera dig själv.

FreeCell-patiens ligger närmre skicklighetssidan eftersom alla kort är synliga och stark planering spelar stor roll. Golfpatiens, Pyramidpatiens och Aces Up-patiens kan kännas mer turpåverkade eftersom kortordningen kan begränsa dina val. Spindelpatiens, 40 Tjuvar-patiens och Yukon-patiens befinner sig i mitten: givan spelar roll, men bättre beslut kan dramatiskt förbättra dina chanser.

För en djupare förklaring av detta ämne, läs Patiens: tur eller skicklighet?.

Vilken svår patiensvariant bör du spela först?

Om du vill ha en jämn progression, hoppa inte direkt från Klondike-patiens Drag 1 till de mest bestraffande varianterna. Bygg upp gradvis.

Börja med Klondike-patiens Drag 3 om du redan känner till det klassiska spelet. Det lär dig bättre stockdisciplin utan att förändra hela strukturen. Prova sedan Yukon-patiens för att uppleva ett mer öppet tableau utan stockhög. Gå sedan till Skorpion-patiens eller 40 Tjuvar-patiens om du vill ha strängare sekvensering.

Om du föredrar snabbare spel, välj TriPeaks-patiens, Golfpatiens eller Pyramidpatiens. Dessa spel är lättare att lära sig men fortfarande utmanande att vinna konsekvent. Om du vill ha den bästa balansen av popularitet, djup och svårighet är fyrafärgs Spindelpatiens det starkaste valet.

Du kan också bläddra i det kompletta Solitaire365-patiensspelssamlingen för att jämföra fler varianter efter stil och svårighet.

Vilken svår patiensvariant ska du bemästra härnäst?

De svåraste patiensspelen är inte svåra på ett enda sätt. Quadruple Yukon, Las Vegas Solitaire och Russian Solitaire är bestraffande för att de ger dig väldigt lite marginal för fel. 40 Tjuvar-patiens, Skorpion-patiens och fyrafärgs Spindelpatiens är svåra för att de kräver noggrann sekvensering och långsiktig planering. Golfpatiens, Pyramidpatiens och Aces Up-patiens bevisar att även enkla regler kan skapa svåra utfall.

Välj ett spel som utmanar dig lagom mycket: tillräckligt för att du lär dig något nytt, men inte så mycket att det tar bort glädjen. Börja med Klondike-patiens Drag 3, rör dig mot Yukon-patiens, Skorpion-patiens, 40 Tjuvar-patiens eller fyrafärgs Spindelpatiens. Det bästa svåra patiensspelet är det som pressar dig precis utanför din komfortzon medan varje drag fortfarande känns meningsfullt.